Har fått andas häst!

God kväll! 

Denna dag har varit enormt rolig. Jag började dagen med att springa ärenden. Sen tog jag bilen till Karro och vi kollade på första delen av dressyren. Den delen är ju inte jätterolig för de flesta rider imorgon. Men det var sjukt kul. Sen följde jag med henne till stallet. Och sekunden jag tog klivet i stallet så kändes det hemma. Har saknat lukten och stallet otroligt mycket. Man blir ganska van av att inte vara där så mycket. När det blev ett uppehåll i ridningen så tänkte jag att jag kommer inte klara mig. Det har jag gjort men jag känner saknad och abstinens ibland. Idag var det en sån dag, behövde hästarna. 

Någon som jag har saknat sönder så är det ju Prado-bus. Ponnyn som jag älskar så otroligt mycket, vilken otroligt rolig rollercoaster resa vi har haft. Och som jag sa till karro så var tiden när han var 5 år allra roligast. Honom fick jag pussa på idag och det kändes underbart, fina lilla häst. Annars så var det bara väldigt härligt att bara vara där, det är ju mitt andra hem och har varit så långt jag kan minnas. Längtar nu till jag köper häst så får jag vara där varje dag. 

Godnatt!

Har haft så sjukt kul under alla år med dessa

Hjärnspöken

Jag kan tycka att jag är värd en klapp på axeln för allt hårt slit jag har gjort på mitt jobb de senaste 2 åren bara för att kunna köpa min egna häst. Jag har tillåtit mig själv ändå att bara vara, inte jobba sönder mig utan lagom, lägga pengar på saker jag vill. Som typ nya ridstövlar, en resa osv. Jag har ändå varit bra på att unna mig sånt som jag känner att jag kan behöva, men jag har också varit duktig med att spara. Jag har verkligen inte spara hela lönen utan har haft utgifter som vem som helst och såklart haft lite över för nöjen men jag har haft ett mål som jag nu är väldigt när att ta - att köpa häst. Det känns helt underbart och coolt att jag har och ska göra detta på helt egna ben med stöd och inputs av folk jag litar på såklart. Jag är nära nu. Det tar tid, men jag är nära.


Men det jag känner varje gång en häst jag känner att jag inte passar med vid provridningar är en frustration. Man vill ju bara hitta DEN hästen nu. Och den största frustrationen jag har mött är att även fast jag har min ganska höga budget ändå, för att ha kämpat själv i 2 år, så märks det att man ändå ser hästarna som är dyrare. Man liksom känner frustrationen av att inte räcka till typ. Man ser folk som får/köper Grand prix- hästar eller talangfulla unghästar eller läromästare och jag avundas av det. Jag önskar jag kunde det men det kan jag ju inte. 

Så vart sätter jag stopp för min frustration.. Jag måste ju ändå kunna hitta någon bra för min budget, kanske bara väldigt svårt att hitta men hästen borde finnas där. Vill känna: "men det är klart att det är denna". Det är ju bara irriterande att vilja så mycket men ha ekonomiska begränsningar. Fast vem säger att det inte går ändå? Ingen och alla, typ. Jag letar ju bara efter en "hobbyhäst eller familjehäst", i vissa ögon. Nej, det gör jag inte. Det är inte där jag vill vara, men det ska gå ändå. Det bara måste. Det är bara den känslan ibland av att man känner en rädsla av att inte lyckas dit man drömmer.

Samtidigt läste man om Nellie berntssons EM-situation och känner sig hopplös ändå. Hårt jobb är det som krävs säger vissa. Men om det ändå i slutändan handlar om vem som har mest pengar, vad är då jag här och försöker då? Den fighten kommer inte jag vinna. Men det är ju självklart skillnad på dressyr och hoppningen och jag tror fortfarande på att det ska räcka med hårt jobb, jag måste bara hoppas på det. Hur jag ska 'jobba hårt' dit, det är någonting jag fortfarande inte alls vet hur jag ska göra eller har listat ut vart vägen dit är. Ser väl olika ut för alla helt enkelt, måste hitta en egen väg. Det har med framtiden att göra, och allt med framtiden ger mig bara ångest för jag försöker pussla ihop den tills hjärnan kokar över. 

Osammanhängande text - verkligen. Men min hjärna är så här varje dag. Tankar på framtiden, hur allt kommer att lösa sig. Vad jag kommer åstadkomma med. Hur jag kommer leva. Vad jag ska jobba med. Hur allting kommer lösa sig. Men det blir nog bra.

Till dem som går igenom samma sak.

Skönt att landa hemma

Hej! 


Ligger just nu i min säng och vilar. Det var en lång dag igår. Vi vaknade vid 9, åt hotellfrulle sen in på rummet igen för att packa och checka ut. Därefter hade vi tid att döda fram till 19.30 för då gick transferbussen. Så vi lägger oss i solen i 4 h innan vi inte pallar med. Det blåste mycket igår och det var röd flagg på grund av vågor så man fick inte bada och poolen var ju - som vanligt - ockuperad av barn. Sen tog vi take away mat, satte oss i lobbyn och jag slumrade faktiskt i någon timme. Gick ner till offentliga duschar för att duscha av all sand, hatar det. Sen till slut kom den och vi åkte i 1,5 h till Palma flygplats. Planet gick 23.00. Gick bra att flyga men kunde ej sova så jag bara lyssnade på musik. Framme vid 3 på Arlanda, fick bagaget tidigt. Åkte buss till bilen och åkte hem medan solen gick upp. Hemma i min säng 05 inatt och kunde inte sova haha. Till slut slumrade jag och vaknade vid 9 - klarvaken. Så jag använde den energin till att direkt packa upp resväskorna och börja tvätta, det känns urskönt att ha det gjort. Nu har jag inget annat måste idag. Kanske kommer på något ändå till slut men annars ska jag bara vila. Var som sagt en lång dag igår med mycket resande så man är lagom trött idag. 

Imorgon börjar det på riktigt, EM. Första lagtävlan i dressyren och jag ska sitta bänkad framför tv'n med karro. Ska bli otroligt roligt att se alla ekipage även om kanske dem allra bästa rider på onsdag. Så mysigt att dela den upplevelsen med någon som brinner för dressyr lika mycket som mig. Det blir många diskussioner fram och tillbaka, det kan jag lova. Kan också lova att när svenskarna rider då håller man andan. Ja, till och med i dressyr gör vi det ;)

Ha en underbart solig dag idag! Tänkte först om jag skulle ut och sola men känner att jag har fått en rejäl dos av det och känner sug att bara vara inne, vampyren som man egentligen är. Behöver komma tillbaka i mitt bleka skal, känner inte igen mig själv... skämt åtsido. Puss 

Mood

RSS 2.0